Jag har blivit en liten trädgårdmästare och har numer två tomatplantor på min balkong. Jag tycker det är fantastiskt spännande. Jag vet inte så mycket om plantor och fick förra veckan för mig: att här ska planteras grönsaker. Jag gick till Mitre 10 och plockade på mig tomater och paprika och annanas. Gladeligen spatserade jag till kassan när jag även plocka på mig en balkonglåda. “hur långt emellan plantorna måste det vara?” frågade jag. “Ja, sisådär en 50 cm.” “Vadå, då har ju jag bara plats för två stycken tomatplantor i lådan”, var mitt svar. Varpå kassören skrattade och sa: “Du kan inte odla tomater i balkonglådor, du måste ha en trädgård.” Skam den som ger sig tänkte jag och insisterade på att jag minsann skulle odla tomater. “Ja, ja” svarade kassören, då får du köpa en sån där tunna sa han och pekade längst bak i affären. Han pekade på en gigantisk tunna. Ja, det var ju inget att snacka om, bara att plocka på sig den där tunnan samt två säckar jord och mina två plantor. “Var har du bilen?”frågade han. “nej nej, jag har ingen bil, jag går.” Kassören skrattade igen. Satan, vad tugnt det var ,jag gick längst gatan och släpade tunnan bakom mig. Till sist kom en thailänska fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp. Kan ni tänka er vad jag svarade. “nej, det är ingen fara jag bor här nära intill, inte långt kvar.” Jag verkar ha någon slags förkärlek för att släpa på saker, för jag lyckats alltid att kånka saker fram och tillbaka. Jaha, sa hon och jag forsatte att nu istället pressa tunnan framför mig. Som tur var, var det en ytterst snäll thailänska som vägrade att ge sig, hon kom tillbaka och sa. “Vi bär den tillsamman.” Sagt och gjort, vi bar den hem till mig och vilken tur att hon hjälpte mig, för jag var helt slut. Men, nu har jag iaf två tomatplantor på balkongen. Jag tycker de växer lite dåligt, men nu har min trädgårdsexpert till moster berättat att man bör ha gödning, så det är vad jag ska inhandla!

Söndag eftermiddag och jag känner redan nu att jag inte vill gå till jobbet imorgon. Jag har haft en så härlig helg. Bland annat var jag, Torgny och Ingalill ute och bushwalkade. Det är nog min favoritsysselsättning i världen. Vi gick Jerusalem walk vid Cowan. Det är så vacker där. Dessutom är jag ju ett stort fan av picknickar, så med nybakad baguette, skinka och kaffe på en sten vid vattnet, kan man ju bara inte klaga. Dessutom såg vi en rocka i vattnet. Tyvärr har ju jag inte så bra kamera, så mina bilder av rockan ser bara ut som bilder av vatten med en sten i, därför får ni se en annan bild av hur fantastiskt vacker det är vid Jerusalem bay.

Idag är det söndag och jag har varit och ätit lunch med Micke, därefter köpte vi en kaffe och satt vid hamnen. Jag så en jättekonstig fågel som dök i flera minuter. Det har jag aldrig sett förut, eller också simma den långt under vattnet att man missade den när den kom upp.

Jag har varit i Sverige. Det var så underbart härligt. Dessutom tror jag att jag glömt hur mycket jag tycker om min familj och mina vänner i Sverige. De är helt enkelt helt fantastiska människor. Så fantastiska att man bara inte kan vara utan dem. Därför har jag bestämt att jag måste flytta närmare Sverige. Inget är värt att bara kunna se dessa personer en gång om året, inte ens ett så underbart land som Australien.

Nu ska jag bli duktig med att blogga igen, inte vänta i flera veckor på ett inlägg. Det var bara semestertider=)!

Idag var det seminarie. Det handlade om hypoxi, dvs syrebrist, och hjärtsjukdomar. Jätteintressant, men efter att den tyska damen pratat i 60 minuter började man tappa lite intresse. Efter ytterligare 10 minuter började folk att gå, efter att ännu 10 minuter passerat tänkte jag att jag kommer sitta här hela dagen. Det kommer aldrig ta slut. Dock gjorde det, efter ytterligare några minuter. Jag måste säga att vad hon pratade om var intressant, men jag blir alltid sur på folk som inte håller tiden när de presenterar. Värst är det när det säger, oj oj vad jag har dragit över tiden bara en minut till...och så forstätter de i 15 till. Jag brukar oftast demonstrativt stirra upp i taket, skruva på mig och se allmänt förbannad ut. Men tyvärr är det ju så att de flesta struntar i mitt humör. Ja ja. Två dagar kvar till Sverige. Jihooooo!

Idag är det måndag och det betyder att vi i vanlig ordning har lab.möte Idag tog vår professor upp en ny ide. Han ville väldigt gärna ha en ko, ni vet de där plastkorna som varit utplacerade överallt i världen med olika motiv. Han tyckte vi skulle köpa en och ha i ett liten uterum på labbet. Han ville ha en schweizisk ko. En med bjällra. Jag tycker det var en ypperlig ide, men de är visst riktigt dyra, uppemot 7000 kr. Enligt en kollega kunde vi istället köpa en riktig ko, det skulle bli billigare. Jag skrattade så jag inte visste vad jag skulle göra. Det hela var så roligt absurbt. Därefter hade jag öven 1h personligt möte och nu är klockan 16.06, och jag har inte hunnit att äta lunch än. Jag är lite förvirrad, men gjorde en kopp kaffe för att hinna med någon timma till.

Idag har jag bushwalkat med Neil, på vägen i bilen till nationalparken frågade jag i vanlig ordning hur det stod till med ormtillgången. "Oh, idag är de ute", svarade Neil. Jag trodde naturligtvis att han skämtade, ingen vettig människa kan ju bege sig ut i jympaskor i en skog full med brown och black snakes. Men Neil skämtade inte. Till min förtvivlan är ormarna ute igen eftersom värmen kommit tillbaka. Det är konstigt att vi vi sverige lärt oss sen vi var små att man ska ha gummistövlar i skogen för att inte bli biten av huggormar. I australien tänker de att de inte skulle gå i flip flop i högt gräs. Och här har de giftiga ormar på riktigt. Vi hade iaf världens härligaste dag. Vi picknickade vid Jerusalem bay. När vi kommit hem gick jag ut i en park nära min lägenhet och korrekturläste ett manuskript till en artikel. Oh vad härligt det är med sol. Det kom fram en kille och undrade om jag gjorde en uppsats för skolan. "sort of", svarade jag. Det är ju typ det.

Jag älskade So you think you can dance Australia, kanske för att jag var lite småtänd på Jason Coleman, men jag fick tom möjlighet att se det live en gång. Det var grejer det. Nu är det så att Australiens adrig sinande källa av bra TV-program kommit till ytterligare en höjd (låg)punkt. Dock är det inte i detta fall gjort i Australien, men de har iaf köpt in detta fantastiska program. Dance you ass off. Programmet går ut på att kraftiga personer ska gå ner i vikt genom att dansa. De får poäng för att gå ner så mkt som möjligt, samtidigt som de får poäng för deras dansuppvisningar. Jag tycker det var roligt, för de som dansade såg så lyckliga ut och jag råkar gilla lyckliga människor. Dock gillade inte övriga australien det. Efter första programmet valde de att sluta sända det. Ja ja.

Till något helt annat. Igår när jag gick till jobbet gick jag förbi några droppar blod på marken. Eftersom jag för tillfället är lite inne i en deckarläsarperiod, kände jag att det var bra att jag uppmärksammade dessa fläckar. Om jag senare skulle höra om någons försvinnande skulle jag veta att det var små bloddroppar som gick in mot Billabong gardens. Ett hostel. Dock verkar inget hänt och ingen kan dra nytta av min uppmärksamhet. Så är det ibland.