Jag har gått och blivit fullständigt beroende av PodCasts från Sveriges radio. Favoriter är gamla spanarprogram,  sommarpratare och dokumentärer. Jag är så inne i dessa program att jag numer när mina kollegor vill vara sociala och berätta någon story eller förklara vilka försök de för tillfället gör, bara grymtar besvärat till svars och hoppas att de märker att jag är otroligt busy och inte kan prata. Detta funkar väldigt sällan, utan de fortsätter att prata. Då brukar jag väl synligt, under mödosamma försök, leta efter min iPod och stänga av den med yviga rörelser. Allt för att de ska förstå att de nu minsann stör Maria i ngt mycket viktigt. Inte heller detta är särskillt effektivt, utan de fortsätter ofta att prata och det händer inte sällan att de blir tysta. Jag tror att jag kan återgå till min spännande dokumentär, sätter i hörlurarna i örorna och sätter igång iPoden igen. Då börjar de prata igen och jag missar massa värdefull information från mitt program. Detta gör att jag till slut väldigt demonstrativt stället mig och börjar spola tillbaka min iPod. Till min förfäran har jag märkt att inte en kotte bryr sig om detta högst, vad jag tycker, träffande beteendet, utan enbart återgår till sitt eget arbete. Det är då jag förstår att de absolut inte bryr sig det minsta över att jag blivit PodCastoman...

Idag har jag för övrigt jobbat så hårt att jag inte ens orkar bemöda mig att ta mig till min serietecknarkurs. Ve och fasa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...