Idag har det varit en fantastiskt vacker vårdag. Färgglada blad, frisk vind och klarblå himmel. Felet är bara att det snart är juni. ALLA vet ju att det är sommar och inte vinter på ingång.

Jag har en tv här i australien, kanske världens minsta tv, men jag gillar den starkt. Igår använde vi den för att titta på texas chainsaw massacre. Oj oj, vad blodet yrde. Det var lite av en speciell dag eftersom dagen till ära hade Anna tagit med sin DVD spelare så att vi just kunde titta på film. Jag har ingen DVD utan nöjer mig i vanliga fall med det australienska grundutbudet av TV-program. Australiensare fullkomligt älskar dramadokumentärer om poliser, säkerhetsvakter, livvakter och gräns kontrollanter. Jag vet inte hur många serier som visas där dessa yrkesgrupper behandlas. Det räcker inte heller med att de visar den australienska versionen, utan lyckan blir fullkomlig när även den amerikanska och nya zeländska versionen kan sändas. Ofta visar sig lagens långa arm på sitt allra bästa humör och är väldigt trevlig och förstående, men inte allt för sällan blir det gap, skrik och vrål. Gap och skrik är nämligen ytterligare något som australiensare gillar. Deras förkärlek till detta kan beskådas i en stor del av deras reklam. Där är det män eller kvinnor, ofta i färgglada kläder som vrålar ut hur billigt och bra en viss vara är. Ofta går personen baklänges och skriker topperbjudanden mot kameran. Kulmen nås när personen i fråga trillar över ett hav av varor. Sen ligger han där i ett kaos och frustar som en häst. Som ni förstår vill man inget hellre än att springa iväg och inhandla det fantastiska kapet som utannonserats.