Jag har gått och blivit fullständigt beroende av PodCasts från Sveriges radio. Favoriter är gamla spanarprogram,  sommarpratare och dokumentärer. Jag är så inne i dessa program att jag numer när mina kollegor vill vara sociala och berätta någon story eller förklara vilka försök de för tillfället gör, bara grymtar besvärat till svars och hoppas att de märker att jag är otroligt busy och inte kan prata. Detta funkar väldigt sällan, utan de fortsätter att prata. Då brukar jag väl synligt, under mödosamma försök, leta efter min iPod och stänga av den med yviga rörelser. Allt för att de ska förstå att de nu minsann stör Maria i ngt mycket viktigt. Inte heller detta är särskillt effektivt, utan de fortsätter ofta att prata och det händer inte sällan att de blir tysta. Jag tror att jag kan återgå till min spännande dokumentär, sätter i hörlurarna i örorna och sätter igång iPoden igen. Då börjar de prata igen och jag missar massa värdefull information från mitt program. Detta gör att jag till slut väldigt demonstrativt stället mig och börjar spola tillbaka min iPod. Till min förfäran har jag märkt att inte en kotte bryr sig om detta högst, vad jag tycker, träffande beteendet, utan enbart återgår till sitt eget arbete. Det är då jag förstår att de absolut inte bryr sig det minsta över att jag blivit PodCastoman...

Idag har jag för övrigt jobbat så hårt att jag inte ens orkar bemöda mig att ta mig till min serietecknarkurs. Ve och fasa...