Nu har jag ätit lunch. Det brukar bli väldigt sent, men oftast tidigare än 15.30, kanske runt 14-15. Jag försöker att ta lunch tidigare, men jag har alltid några experiment som jag vill avsluta innan jag i godan ro kan ta lunch och då blir det sent. Idag var jag tyvärr lite sen i starten, så- senare lunch än vanligt. Jag gick till Deus, även det som vanligt. Mycket trevligt ställe som jag kan rekommendera för alla som någon gång besöker Sydney. Tyvärr slutar de servera mat klockan 15, men de brukar alltid ha något kvar som man kan få. Idag var det bara pizza kvar. Deras pizza är god, men jag var inte så sugen, men nöden har dock ingen lag. Eftersom jag kommer så sent försöker de även bli av med allt de inte sålt till frukost eller lunch. Så jag fick en kaka som Kevin (som jobbar där) tyckte jag skulle äta innan pizzan kom. Jag tycker det är jättesnällt att jag får saker gratis och får man saker gratis ska man inte vara den som lämnar mat. Maten kom snabbt och jag hann inte äta upp kakan. Till maten fick jag även massa sallad, vilket gjorde att jag blev jättemätt och mådde illa. Då hade jag ju den där förbannade kakan kvar som vem som helst skulle lämna när maten står en högt upp i halsen. Men, inte jag, jag kan bara inte lämna den, det var ju så snällt att jag fick den så jag pressar den enorma kakan i munnen och mår ännu mer illa. Det är ju så klantigt och dumt. Likadant var det när de på samma cafe insisterade att jag skulle vara skyldig dem pengar istället för att betala på mitt kort. Jag blir jättnojig över att jag skulle glömma att betala (vilket det är helt omöjligt eftersom det enda jag tänker på att jag inte får glömma att betala) eller ännu värre att de ska glömma att jag faktiskt har betalat och tro att jag är en liten tjyv. Summa sumarum, jag är helt nojig och galen. Dessutom har jag träningsvärk. Så stelt vankande som en anka och totalnojig. Det är jag det!