Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord.

Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att komma ihåg vad de heter. Jag är allmänt dålig på namn och snackar vi namn som jag knappt kan uttala så fastnar inget däruppe i huvudet. Fast nu skrev jag saker som egentligen var en helt lögn för det är bara två personer som börjat och jag trodde båda var kineser, men de har visat sig nu när jag kan deras namn att det inte har så jättekomplicerade namn och inte ens är kineser. Iaf, igår ringde min professor Roland och frågade om Jieynge (eller kanske något närliggande) var inne på kontoret. Jag drabbades lite av panik för jag hade absolut ingen aning om vem det var, så jag stirrade stint ner i golvet och upprepade namnet liksom lite sådär fundersamt som om jag kollade mig runt efter personen ifråga. Jag upprepade det ganska högt med förhoppningen att Jieynge skulle höra det och självmant komma mot telefonen. Jag hade tur för fram skuttade vår nya post doc, det visade sig att namnet visst var ett killnamn, jag tyckte det lät väldigt tjejigt, och jag hade nästan gjort en chansning på vår andra nya kollega, men iaf, nu har jag lärt mig hans namn. Dessutom har jag även lärt mig tjejens namn och hon vill kallas Misty. Jag vet inte om det bara är jag, men jag får vissa associationer av det namnet.

Nu ser jag att min rubrik inte alls passar med vad jag skriver, jag skulle ju skriva om det förbannade brandlarmet som väckte mig i söndags natt. Det får bli en annan gång för jag är lite trött på den historien, om sanningen ska fram har jag nog beklagat mig alldeles för många gånger med den berättelsen.