Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, jag kommer ut precis som den alldagliga Maria jag brukar vara. Inte ens har jag blivit tennisproffs av all strålning. jag spelar tennis, min nya hobby kan man säga. Det är ju viktigt med hobby, det har jag lärt mig sen barnsben. Tyvärr är jag rätt kass, eller för att vara helt sanningsenlig så är jag faktiskt usel. Det är tom så att jag börjar få dåligt samvete för att boka in nya tennisträningar. jag tycker helt enkelt synd om min tennistränare. Han säger samma saker om och om igen, men fattar jag? Nej inte det minsta, jag springer runt på andra sidan nätet som en full fjortis och svingar med racket. Det värsta av allt är nog att jag dessutom ser löjligt lycklig ut när jag gör det. För det är det som är konstigt, det är roligt, trots att jag är så dålig. Intressant, allt annat är ju tråkigt som man inte är så bra på. Förutom att rita, jag tycker det är roligt att rita. Detta trots att jag enbart kan rita två saker. Hästar och varmkorvar. Nu kanske någon säger att det faktiskt inte är så svårt att rita en korv, men det här är en med bröd, senap och ketchup, så rikgit flådigt!