Jag skrev ett inlägg i lördags, men då försvann mitt inlägg ut i tomma intet. Det gjorde mig sur, vilket i sin tur ledde till att jag demonstrativt inte orkade skriva om inlägget, trots att det var högst intressant - tro mig.

Mitt inlägg handlade främst om min nya frisyr. Jag klippte mig nämligen i lördags hos min frisör som heter Chloe. Hon är helt fantastiskt bra. Dessutom tror jag att hon nog gillar att klippa mig, främst eftersom jag är så extremt låttövertalad till att inhandla dyra hårprodukter. Bland annat har jag införskaffat en hårtork för 900 kronor, den har en enorm kraft, kan ha den som ett litet element. Iaf, i lördags klippte jag mig igen. Som alltid berättar jag om min önskan att ha ett hårsvall. FÖrutom att Chloe är bra på att klippa frisyrer kommer hon alltid ihåg hur hon tidigare klippt mig och vad vi pratat om(dessutom kommer hon ihåg att jag köpte den dyra hårtorken, så hon pratar även om den). Här måste jag berätta att jag tror att hon skriver ner vad alla kunder pratar om och vad hon klipper för frisyrer. Skitsmart, alla borde göra det. Jag tror detta eftersom jag en gång såg en lapp med bland annat mitt eget namn som hon snabbt la bort när hon såg att jag sneglade på den. Tillbaka till min hårklippning. Jag sa även att om hon hade någon rolig ide så fick hon gärna prova den. När hon klippt till det mesta av håret, blåst till det och som bäst höll på att fixa till min lugg fick hon en ide. Vad sägs om att jag rakar ena sidan för att förlänga linjen av luggen. Självklart blev jag jätteexalterad och mer eller mindre klappade händerna där jag hoppade uppochner i frisörstolen samtidigt som rakapparaten kom fram. Hon rakade av en bit över örat och blåste till det så det såg fantastiskt bra ut. Men säg den lycka som håller i sig. Mitt hår håller sig inte alltid som man vill. Det ser inte lika bra ut när jag är ansvarig för blåsningen av håret. Oberoende av att jag har en väldigt dyr hårfön med tillhörande nyinköpt (dyr) hårborste. jag ser mer lite tokig ut. Det är ju svårt att förklara hur tokig jag ser ut, men med tanke av de reaktioner jag fick från mina lab.kollegor så kan man kanske förstå.

Bernie (läkaren med massa piller):

"Maria, kan du inte gå tillbaka och kräva pengarna tillbaka för klippningen?"

Xia Suo (RA)

"Har du klippt dig själv?"

Katie (Rolands Personal assistent)

"Vad hände?"

Neil (annan post doc)

" Jag såg att du klippt dig, men jag vågade inte säga något..."

Well, som ni förstår så känns det inte som de positiva reaktionerna haglar över mig. Dock är det konstiga att ju mer tiden går, desto mer gillar jag frisyren. Detta trots att jag ser att jag ser jätterolig ut från min högra sida. Jag kommer kanske inte kräva att håret ska rakas även nästa klippning, men det är kul så länge det varar och det är ju bara hår, det växer ut igen.

 

MariaG

5 juni 2009 23:14

ALDRIG ALDRIG låta frisörer plocka fram rakkniv! (Jag slår vad om att hon andades lite för snabbt och högt när hon rakade av håret på dig.)

http://www.aglioolioegiuliano.blogspot.com

 

Sofia

8 juni 2009 20:45

Men allt klär en skönhet, och det hoppas jag gäller för mig också! Jag brukar ju alltid gå till BjörnAxén, där de för övrigt garanterat har hemliga lappar också för jag klipper mig så jäkla sällan så jag minns ju fan knappt själv vad jag gjorde senast jag klippte mig... var var jag? Jo, jag gick på billig drop in denna gång, och ser ruskrisig ut. Eller så är det bara för att jag inte kan kamma mig när jag alltid har ett barn i famnen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...