Idag är det klarblå himmel och ganska varmt. Jag var precis nere och köpte en kaffe på Deus eftersom mitt expriment drar ut på tiden. Samtidigt förbereder jag ett föredrag till på måndag, men jag har ingen riktig inspiration och det är mer att jag sitter och printar ut artikel efter artikel, med hopp om att jag ska hinna läsa dem. Vilken träddödare jag är.

Igår fick jag reda på att jag fått ett litet anslag på 60 000, kul. Samtdigt fick jag reda på att nu var det dags att ansöka de prestigefyllda post doc anslagen för University of Sydney. Jag har sagt att jag borde söka, vilket jag borde. Dock är det så att enbart tanken på ansökan får mig att hyperventilera och därefter ge mig huvudvärk. Skulle jag få anslaget betyder det garanterat att jag stannar här i ytterligare några år. Att stanna i Australien är iofs helt ok. Men viktigare är att det även betyder att jag stannar inom den akademiska forskningen ytterligare några år och det är där jag börjar bli fundersam. Som jag skrivit tidigare, forskning är superintressant, men kanske inte mitt kall i livet. Labba gillar jag inte ens. Jag vet att det finns de forskare som äter, sover och fullkomligt lever forskning. Det gör tyvärr inte jag. Mitt huvud är oftast fyllt med nya skor, bra böcker, popstjärnsdrömmar (ja, i vuxen ålder fantiserar jag fortfarande ibland om att bli popstjärna), kvällens planer och nya resemål. Jag ligger helt klart i lä jämfört med de som planerar morgondagens expriment från morgon till kväll. Eftersom jag inte kommer framåt i mina framtidsplaner, gissar jag att jag kommer återkomma till dem i framtida bloggar.

Jag har varit med på förstasidan av mx. Oj, vad jag är stolt!