Idag är det midsommar och vi ska fira a'la Sverige. Jag bakade rulltårta igår. Jag hade varken elvisp eller långpanna, så jag vispade till armen blev öm. Avsaknaden av långpanna gjorde sedan att smetan rann ut över hela ugnen. Detta ledde i sin tur naturligtvis till ett rökfyllt rum och återigen fick jag njuta av min brandvarnare. Det känns som om den går på var och varannan dag. Jag gissar att mina grannar tror att jag är en glad hobbypyroman. Med tanke på alla de ljus jag tänder nuförtiden är jag ju lite av en eldfuttare. Men det är så mysigt. Något som inte är så mysigt är min mörkrädsla. Eftersom jag redan tidigare har skrivit och löjliga saker jag är rädd för, tänkte jag fortsätta.

Svarta madame, svarta madame visa dig! Efter att man skulle uttalat dessa ord och tittat mot en spegel i ett mörkt rum skulle man antingen se vågor, en kniv eller, ve och fasa, svarta madame. Jag lekte den här leken några gånger som barn och såg aldrig något annat än de där vågorna och vågorna var inte ens vågor utan mer ett diagonalt streck. Jag inbillade mig dock att det var vågor, eftersom det var vad man skulle se. 

Jag var mörkrädd som liten och mörkrädd är jag fortfarande. Min badrumsdörr här i Sydney slås igen automatiskt och det även ganska fort. Det kan ge mig lite lätt panik, om jag av någon anledning hamnar i badrummet utan att tänt ljuset. Då står jag där i ett becksvart litet rum. Om jag skulle stå med ansiktet mot min toaspegel, vilket jag oftast gör, får jag alltid panik och börjar tänka på svarta madame. Jag måste då snabbt ut ur badrummet. Nu låter jag som en vettvilling som inte kan separera barnlekar från verklighet. Naturligtvis vet jag att man inte ser svarta madame, men det spelar ingen roll jag blir ändå hiskeligt rädd och rusar ut med andan i halsen.

En annan sak som jag brukar bli rädd för är en sekvens från tv-serien twin peaks. Det var ett klipp där Laura Palmers mamma tänkte tillbaka på den dagen då Laura försvann. Mamman gick då in i Lauras rum för att kolla om hon är där. Vad hon inte märkte när detta hände, men som hon ser som en syn i efterhand, är att Bob, den läskiga mannen, sitter i ett hörn, gömd bakom Lauras säng. Det är ett klipp som får mig att rysa när jag tänker tillbaka på det. Kommer jag in i ett mörkt rum och kollar mig om, kan jag ibland få en rädd känsla av att Bob ska skymta bakom ngn möbel. Han har aldrig gjort det hittills.

Glad midsommar och grattis på födelsedagen Sofia!