Jag blir så avundsjuk på alla dessa människor som är supernöjda med sina liv. Som har den perfekt partnern, det mest fantastiskta jobbet och aldrig skulle vilja bo på en annan plats på jorden än just den millimeter de för tillfället befinner sig. Själv sitter jag i Sydney och jag bara älskar detta ställe. Samtidigt har jag ingen aning om vad jag vill. Vill jag stanna här? Vill jag flytta till något annat ställe för att uppleva något nytt? Vill jag tillbaka till Sverige där alla de männsikor jag älskar så mycket befinner sig?

Mitt jobb. Jag forskar inom biokemi. Jag kan inte komma ihåg att jag någon gång drömt om att bli biokemist. Jag kommer väl ihåg när jag ville bli (i knonologisk ordning) häst, cirkusprinsessa, ryttare, bonde, kosmetolog, dansare. Därefter har rik stått ganska långt upp på listan. Jag kanske får stryka häst, för jag var nog så liten att jag inte riktigt fattade vad jag höll på med, men det är enorm avsaknad av "riktiga" jobb på listan. Dessutom har ingen av dessa yrken något ens i närheten gemensamt med biokemi. Jag gillar biokemi, forskning fascinerar mig, men det känns hela tiden som att jag väntar på att jag ska börja jobba på "riktigt" och att det jag för tillfället gör, bara är ett steg på vägen för att nå ett mål- ett mål som jag inte ens vet vad det är.

När jag jobbade som aerobicinstruktör på Jersey kommer jag ihåg en kväll när jag skuttade runt i lokalen och jag tänkte att jag hade det bästa jobbet i världen och att ingen kunde ha det bättre än jag. Well, jag tröttnade på aerobicsen, så det var kul i några år. Jag har aldrig haft samma tanke när jag pipetterar upp en standardserie i labbet. Inte ens i närheten (kanske för att jag fullkomligt hatar standarder).Men det känns som att man ska ha en liknande tanke någon gång under ens jobb. Jag fatar att jobbet inte kan vara kul HELA tiden, men det ska väl inte bara vara tråkigt heller?

Argh, ingen sa att hela livet skulle handla om svåra val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...