Idag fick jag lära mig något nytt. Medical foundation building, där jag jobbar, ligger vägg i vägg med ett high end horhus. På frågan hur mina kollegor kunde veta att det var ett ställe för prostituerade svarar Bernie att man sent på kvällen kan se tjejer/kvinnor komma ut ur byggnaden med solglasögon. Det säger väl allt? Från ingenstans pitchar därefter Bernie iden om att jag borde gå dit och söka jobb. Bara som en kul grej. Främsta orsaken är att han vill ha reda på hur mycket pengar man tjänar. Jag tror att det finns enklare sätt att ta reda på vad en prostituerad tjänar än att jag ska traska över till ett eventuellt näste för prostituerade och be om anställning. Så Bernie får söka andra vägar för att få svar på denna fråga.
Nu ska jag skriva om en negativ grej i Sydney. De har inte fattat det här med att man ibland på kvällen kan vara sugen på en kaffe. När jag skulle till min skrivarkurs igår kväll var jag i riktigt  behov av en latte. Det borde ju inte vara en så svår sak att fixa, men det är det. De flesta cafeer stänger runt 3-4, några ytterst få har öppet längre, men då gäller det att veta var de ligger. Jag har nu lokaliserat ett på Abercombie street nära tågstationen Redfern. Redfern är en av de sämsta delarna av Sydney. Det var den enda stadsdelen som folk bad mig undvika när jag kollade efter lägenhet. Jag tycker inte att det är så farligt, men när man går till stationen på kvällen kryllar det av folk som tigger pengar. De är även ganska aggresiva i sitt tiggeri och släpper inte riktigt förbi en om man inte klart uttrycker att man inte ska ge dem pengar. Jag har svårt för att säga till folk som behöver pengar att jag inte tänker ge dem några av mina. Så mitt sätt att undvika detta är att ta rygg på någon annan, när den väl blir stoppad av tiggaren, smiter jag (vad jag säjlv tror) osynligt förbi. Hittills har det funkat.