Jag skriver en review om atheroscleros och oxidativ stress. Jag gör det tillsammans med min professor, men hittills har han inte kommenterat mitt alser som nu är 15 sidor långt. Nu har han bett om en uppdaterad version och som en sista koll har jag låtit Neil läsa den för att se att den är ok. Jag sa att han bara kunde skumläsa den, men det verkar inte vara hans stil, så istället sitter han nu bredvid mig och rättar varenda litet grammatiskt fel. I love it. Jag får bjuda honom på en kaffe som tack för hjälpen.
Ikväll är det bio som gäller. Vi ska se filmen om Coco Chanel och vi ska se den på Dendy, min lokala biograf. Jag är alltid sugen på bio, men av någon anledning är jag inte supersugen idag. Konstigt. Men jag har en känsla av att det kommer ändras när jag väl är på bio.
Idag har jag livat upp labb.arbetet med sommarpratare. Jag har ju helt missat att det satt igång. Idag har jag lyssnat på Ingvar Kamrad, Linda Olsson, Hasse Alfredsson och förra årets tillbakablick. Linda Olsson som skrivit till dig vill jag sjunga milda sånger hade något vemodigt sorgligt över sitt program. Jag vet att hon hade ett sommarprogram även förra sommaren och även det var lite vemodigt. I år pratade hon om kärlek. Precis som jag hade hon svårt för att uttala orden: Jag älskar dig. Konstigt att det ska vara så svårt och precis som hon sa i sitt program har jag inte problem att säga det om saker eller platser (jag älskar skor, älskar Sydney, älskar entourage) men, oj vad jag är snål med att uttala de orden till en annan person. Jag kommer ihåg när en gammal pojkvän sa det till mig. Vi hade varit på fest och vi åkte upp i hissen till min lägenhet: “ Maria, jag älskar dig.” sa han. Han var precis som jag återhållsam med de orden och för honom betydde de orden otroligt mycket. Jag gillar när det är så.
Jag själv har någon slags stolthet i att jag är sparsam med uttrycket, som att det betyder mer för att jag säger de så få gånger. Dock tror jag att det är fel. Jag älskar min familj över allt annat på denna jord och jag hoppas även att de vet det. Eller jag antar att de vet det utan att jag säger orden till dem, som om det räcker att ha sagt det en gång och så gäller det för alltid. Det gör det inte därför skriver jag det nu:
Jag älskar dig mamma
Jag älskar dig pappa
Jag älskar dig Anna-Karin
Jag älskar dig Louise
Jag älskar dig Klara
Jag älskar dig Sofia