De flesta morgnar när jag går till Universitet brukar jag stöta ihop med en gatusopare. Han är ganska lortig och har mer eller mindre inga tänder kvar i munnen. Jag har ingen aning om hur gammal han kan vara, han skulle kunna vara allt från 30-60 år. Han är alltid glad och säger "Good morning Mam, have a wonderful day!" han säger inte detta bara till mig, utan till mer eller mindre alla han stöter på. Idag förekom jag honom och hann säga att han skulle ha en fin dag innan han sa det till mig. Jag har aldrig sett någon le så mycket som han gjorde efter min hälsning. Detta gjorde i sin tur att jag blev ännu gladare och ja, ni fattar grejen.

I helgen var det världens finaste väder och det var vår (dvs lite av svensk vårkänsla) i luften. Det är helt underbart. Jag satt och läste bok på balkongen och trots ett tjockt solskyddslager fick jag lite lite färg på mina annars likbleka ben. Tyvärr är det ju så att personer som vet att man bor i Australien automatiskt tror att man är brunbränd. Med min sverigeresa om två veckor tror jag folk kommer bli riktigt besvikna när mina brunbrända pepparkaksben istället är obakade finskapinnar ben. Inte vacker kan jag tillägga.

Nej nu är det dags att gå och se om UV-ljuset stängst av som det ska uppe i celllabbet!