Jag köper frukost latte och allt som oftast lunch på Deus. Jag gillar det stället. Motorcyklar, söta manliga människor och jättegod mat. Dessutom ligger det vägg i vägg med Medical foundation building där jag jobbar. Idag kom Emma inspringande och berättade att French and Saunders (de som spelar i den brittiska komediserien absolutely fabolusely) skulle äta lunch på Deus. Totalt stjärngalen som jag är blev jag überglad eftersom jag förstod att jag med största sannoikhet skulle vara där samtidigt som Patsy och Edwina. Det var jag också. Men det var ju inte så roligt. Jag försökte att inte synligt titta åt deras håll, vilket gjorde att jag mer eller mindre inte såg dem alls. SÅ var det med den upplevelsen. För övrigt kan jag berätta att de tittade på motorcyklar och beundrade klädlinjen som säljs på Deus. De har urfina t-shirtar. Jag ska köpa en så får ni se!

 

MariaG

1 juli 2009 08:51

Det verkar himla fint det där cafét! Jag gick in på hemsidan, hittade bilder på franska bakelser och tuffa inredningen, http://www.deus.com.au/ och snokade lite på de snygga Teesen på E-shoppen också!

http://www.aglioolioegiuliano.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...