Idag har jag hatt. Det skulle ju kunna vara riktigt coolt, men sanningen är att jag inte ser riktigt klok ut. Att jag trots detta bär hatt är för att Gus igår tyckte att min röda kappa såg ut som en spionkappa. "Det enda som behövs till är en hatt", sa han. Jag hade ju en hatt hemma som jag blivit förälskad i när jag var ute och strosade på Crown street. Så den fick pryda mitt huvud idag. Well, vad gör man inte för att roa sina kollegor.

Nu är det fredag kväll och jag kan se fram emot helg. Tyvärr blir det endel jobb. En artikel och en ansökan ska in innan jag kan ta semester. Så det blir till att läsa och skriva. Dessutom ska jag och Nei ut och vandra i en national park. Det ska bli jättekul. Vädret ska även det bli jättefint, så jag planerar picknick a'la sol.

 

MariaG

31 juli 2009 20:14

Vet du vad, jag hade också hatt på mig...nere i Falkenberg, vid havet. En stor blå hatt som Jesper köpte åt mig i Portugal. Snygg är den, men jag gick och kände mig som Alf hela tiden. Det var liksom bara en stor näsa som stack fram där under hatten. Till slut sa ja: "Nähä, nu skiner solen och det är visst för varmt för hatt." Och så slet jag av mig den. Jesper förstod inte alls varför jag tog av mig den fina solhatten. Men jag var i alla fall nöjd och kände mig lite mindre stornäst. Puss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...