Det är gråare än gråast i Sydney, som värsta Novembervädret. Regnet slutar alldrig falla från den gråa himmel som är det enda man ser. Tur är att jag har mina fina gummistövlar. Jag vill precis som ett litet barn skutta runt i de största vattenpölarna. Dock anses det inte helt normalt att 33-åringar hoppar hage i vattenpölar under höga utrop. Därför försöker jag göra det diskret. Jag går längst trottoaren och på det mest, vad jag iaf tror, osynliga sätt styr jag fötterna mot de största pölarna, med lite mer energi än jag vanligtvis har i nedsättning av foten låter jag foten möta vattenytan. När hela foten omsluts av vatten och även delar av ankeln ler jag stort - yey vad härligt. Man måste få försöka få lite roligheter av regnet iaf.

Jag hade skrivit ett långt inlägg om hur jag virrat bort mig och missat min första möjlighet till att träna kroppen genom pole dancing. Nu är jag för trött för att skriva det igen, men kontentan var att jag inte fick svinga mig runt en stång. Jag fick istället betala 30 dollar för att kuta runt ett kvarter i öven en halvtimma. Utan en skymt av Blusch dance school. Ja, ja, så kan det vara ibland.

Nu ska ni iaf få se en bild på mina omtalade stövlar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...