Nu är jag trött. Jag har jobbat som en blå och mitt sista expriment misslyckades och jag är less och ensam kvar på labbet. Vi har en liten lab.ass från Filippinerna här. Jag tror hon är snäll, men det är svårt att säga, för det är väldigt svårt att få henne att prata. Jag har försökt några gånger, men hon verkar definetivt inte uppskatta det och hon pratar så lågt att jag enbart gissar vad hon säger. Hon är så tyst att man inte märker att hon existerar. Hon sitter bredvid mig på kontoret och jag försöker alltid hålla koll på henne runt fyra om jag är på kontoret, för det är tiden som hon brukar gå hem. Detta för att jag gärna vill säga hej då till henne och i min egen lilla värld så tror jag att hon blir glad när någon uppmärksammar henne. Så när jag ser henne resa sig upp säger jag "hej då, ha en trevlig kväll!" Ibland kommer något tyst mumlande tillbaka, men inte alltid. Om jag råkar titta bort en sekund så kan hon ha smygit ut, tystare än en skugga och utan att säga ett ljud. Jag kanske borde strunta i det, hon kanske tycker det är skönt att slippa säga hej då till mig, men det känns så tråkigt. Imorse när Yutang kom, satt enbart jag och den tysta fillipinskan inne på kontoret. "hej Maria" sa yutang. Detta utan att ens notera tjejen bredvid mig. Det verkar som om folk helt slutat att tom försöka prata med henne, som att det inte är till någon nytta. Jag undrar om hon bryr sig, om hon blir ledsen eller om hon bara tycker det är skönt att vara tyst och osynlig. Hon kanske bara vill vara osynlig på labbet och blir en annan människa hemma, vad vet jag.

 

MariaG

23 juli 2009 13:33

Hm, jag tycker att du säger hej då till den tysta fillipinskan redan vid lunch, såhär: "Hej då, ifall vi inte ses mer innan du sticker hem sen!"

http://www.aglioolioegiuliano.blogspot.com

 

ML

25 juli 2009 11:56

Skuggan kanske har det j kul i sin egen lilla värld, men jag tror nog ändå att hon blir glad om ngn ser henne.

 

Sofia

30 juli 2009 07:24

Nu blev jag påmind om en annan skugga! Ja, man vet aldrig. men alla borde väl vilja känna sig sedda..? Eller? Jag tycker att du är en sannerligen god människa som tänker sådär. Jag pratade med en knarkare igår och lät honom prata med Emil utan att backa eller vända bort honom. Kan verka lätt men jag vill inte att okända ska ta i honom så det är en tunn gräns... I alla fall så var den här knarkaren (trots sin haschdimma) jättesnäll. Och jag har sällan sett någon bli så glad för ett leende (från både mig och Emil). Lite som din story om städaren Maria! Vi ses snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag älskar små byar/samhällen där alla glatt hälsar på dig och ännu bättre när det finns en vilda western feeling över det hela. Sådär så man nästan väntar sig en tumble weed rulla förbi några meter framför ens fötter, samtidigt som en banjo (nej det...

Jag har varit på road trip. Jag gillar road trip - skarpt. Den kan vara hur kort eller hur lång som helst, men jag gillart! Jag och Helen åkte till Mudgee. Jag kan sammanfatta visiten som fin, jätterolig, udda halvöde by och galen BnB ägare som bara ...

Jag har varit lite uttråkade på sistone, och igår nådde det en liten kulmen när tennisen blev inställd, jag glömde plånboken och allt blev pannkaka på kvällen. När väl plånboken var hittad och jag spatserat iväg till Franklins för att handla lite mat...

Idag har jag labbat med radioaktiva ämnen. Det är ju inte alls som det borde vara, dvs att jag helt plötsligt får oanade krafter och kan klättra på husfasader, flyga eller bara helt plötsligt kan höra vad folk 200 meter bort pratar om. Nix- inget, ja...

Nu har jag precis mailat Helen och jag avslutade mailet med att skriva: "Nu ska jag minsann blogga", så då är det bara att börja plita ner några ord. Vi har några nya kineser på labbet och de heter ju jättekonstiga saker, jag har ingen chans att ko...