Idag skulle jag gått och sett terminator filmen. Min enda anledning till att se den är för att Christian Bale är med och han är så otroligt hot. Dock blev det ändrade planer, så ingen film för mig. Däremot såg jag något annat, fast på tv. Det handlade om internet dating i Indien och att det var något otroligt populärt. Jag hörde inte allt vad de sa, eftersom jag höll på att göra mig iordning, men det hela fick mig att börja tänka på en plan jag kom på för några år sedan. Jag satt och pratade med en kinesisk post doc under en lunch. Vi pratade om att det skulle bli ett underskott av kvinnor i Kina om några år, eftersom det fortfarande är så att familjer främst vill ha en son under restriktionerna av att enbart ha ett barn per familj. Samtidigt hade jag precis läst att det var underskott på män i Europa. Jag kom då på den brillianta iden att starta en dating service för Europeiska kvinnor i Kina. Det skulle finnas massa kinesiska män som var singlar och så kunde de få träffa Europeiska kvinnor, som saknade män i hemlandet. Dock skrattade Fang (den kinesiska post docen) och sa:

"Maria, det spelar ingen roll. Om du så skulle få varenda Europeiska kvinna att gå med i den där dating servicen, skulle det ändå inte räcka till alla de kinesiska männen." Fatta, vilken grej. Som ett enda stort smörgåsbord, redo att matchas med kvinnor. Jag ser stooora pengar. Vänta bara, det kommer snart en sådan site.

Jag har gjort något mycket fult, men jag var bara tvungen. Vinter i Sydney betyder lika kallt inomhus som utomhus. Detta gäller såklart även för min lägenhet. Den är svinkall och jag har ännu inte lyckats införskaffa en heater. I förrgår när jag skulle gå och lägga mig och det var så där kallt att man var tvungen att krypa ner under tre täcken och ve och fasa om ens ena tån stack ut under täcket. Jag gillar inte att frysa, så då gick jag iväg och tände en hel drös med värmeljus och placerade runt i lägenheten och så gick jag och la mig och sov igen. O, oj om brandkåren skulle vetat. Det gick såklart bra, men nu är jag på jakt efter en heater. Idag löste jag problemet genom att sätta på alla spisplattorna och ugnen. Satan, vad varmt det blev. Sen gick brandvarnaren igång så inte heller det funkade. För mig är det totalt ofattbart att australiensare inte förstått meningen med att bygga bra hus. Ännu värre är det på Nya Zeeland har jag hört. Där är husen minst lika kalla som här, dock med skillnaden att de aldrig har det varma vädret. Grejen är ju att ett välisolerat hus även skyddar mot värme. Min sammanfattning är att australiensare inte riktigt fattat grejen. Att de även har dålig smak är något jag ska återkomma till i senare bloggar.

Nu ska jag ut på jakt efter heater!

I onsdags kväll var jag och såg Maria Larssons eviga ögonblick på Sydney filmfestival. Jag hade ingen aning om att den skulle visas innan Neil nämnde den för mig och föreslog att vi skulle gå på den. Inte bara för att det var en svensk film, utan även för att den visades på en sån fin teater. Vad rätt han hade. Det var den finaste teater jag varit på. Jag är ju svag för slott och balkänsla och det var det verkligen över denna teater. Jag tror Neil blev alldeles förskräckt över hur jag betedde mig. Jag blev helt mållös när vi kom in i salongen och bara stog och gapade och tittade på alla kristallkronor. Dessutom tvingade jag runt honom för att titta på i mer eller mindre alla vrår för att det var så fint. FIlmen i sig var helt ok, men kanske inte min favorit.

Igår var jag på bokklubb. När jag berättat för Emma på labbet att jag skulle på bokklubb berättade hon att bokklubbarna i England var mer som ett pick up ställe för killar som lekte att de var intelektuella, än ett bokdiskussions möte. Jag kan inte säga detsamma om denna bokklubb. Jag var helt klart yngst. Enbart en man och resterande kvinnor som var minst dubbelt så gamla som mig. Men, oh, vad jag gillade det ändå. Det är så roligt att diskutera böcker och livet med människor man vanligtvis inte skulle umgås med. Personer som har helt andra bakgrunder och kanske värderingar. När de läste boken tänkte de på totalt andra saker än vad jag funderade på. Det är intressant och man ser boken från en helt annan vinkel. Själva bokklubben hölls i ett litet rum på biblioteket som hade en äkta brittiskt bibliotekkänsla över sig. Det serverades vin, kaffe och sandwich. Tyvärr hålls bokklubben enbart en gång i månaden, så nu måste jag vänta hela 30 dagar på att återigen få gå dit.

Idag är det fredag, oh vad skönt!

Hej hej,

idag är det tisdag, men eftersom det var helgdag igår, har labbet alla möten idag. Jag var inne och arbetade igår, helgdagen till trots, och labbade bara för att jag skulle ha något att visa upp för min kära professor. Nu visade det sig att jag gjort ett klantigt fel och jag kunde inte ens förklara varför jag gjort som jag gjort när jag nu satt där i mötet. Mina resultat kasserades och hela gårdagen var bara bortkastad tid, som jag istället kunde tittat på valar och fikat på Bondi. Jag tar det som ett tecken på att jag aldrig mer ska kasta bort värdefull ledighet på att jobba. För övrigt är jag är inte särskillt bra på att ta kritik, eller jo jag tar det bra, men längst inne blir jag jätteldesen och fasligt irriterad på mig själv. Jag gillar nämligen inte att göra klantiga fel, inte alls.

För tillfället är det Sydney filmfestival. Oh, jag gillar verkligen filmfestivaler. De visar en svensk film som inte är min stil och dessutom verkar ruskigt tråkig. Dock kommer jag se den. Grejen är att jag blir så väldigt patriotisk när jag är här. Jag blir alltid lycklig när någon frågar varifrån jag kommer och jag gladeligen får svara Sverige och dessutom tillägga att det är ett suveränt land. På något sätt glömmer jag det gråa novemberrusket och knotten/myggen på sommaren. Jag har nog lite hemlängtan!

Jag har varit i Brisbane i helgen. Oh, vad trevligt jag hade det. Jag var där och hälsade på Laura och hennes man Chris. De bodde i ett så fint hus, med världens finaste utsikt över Brisbane. I Brisbane är det fortfarande sommarväder, men tyvärr är jag numer tillbaka i Sydney och till råga på allt på jobbet. Idag är det drottningens födelsedag. Det är en av de få helgdagar som Australien har. Att jag sitter och jobbar känns därför helt fel. Dessutom måste jag jobba ganska länge. Det är inte så att jag jobbar hela tiden, utan jag gör en sak, därefter måste jag vänta i 45 min, labba i 20 min, måste vänta i 60 min. Ja, ni fattar hur det funkar. Jag tänkte dock att det kanske inte skulle bli så tråkigt utan jag kunde använda mitt telefonkort och ringa till alla de älskade människor jag saknar så sannslöst mycket i Sverige. Väl här märker jag att jag slängt mitt kort (eller det är snarare en lapp med en kod på) vilket jag redan gjort med ett annat kort en gång tidigare. Argh, vad jag blir less på mig själv. Tänk jag hade kunnat sitta här och prata om allt mellan himmel och jord med de jag saknar, men icke. Jag får nöja mig med att blogga. Förutom att varit på labbet har jag även läst ut boken Saturday av ian mcEwan. Den var helt ok, men kanske inte det bästa jag läst. Boken var inte självvald av mig utan det är en bokklubb som anordnas av Sydney State Library. Jag har aldrig deltagit tidigare, men det ska bli jätteintressant. Själva bokklubben är på torsdag och då ska jag vara där redo att diskutera ord för ord, mening för mening.

Nu har jag dock ett lite längre uppehåll och jag funderar om jag ska bege mig iväg för att se om jag kan få i mig ngt kaffe. Tyvärr är Deus stängt, som är mitt absoluta fik här i krokarna. Jag vet, jag går och letar efter ett nytt fik. Oh, vad roligt!

Onsdag och jag har inte så mycket att berätta idag, vilket gör att jag vill berätta om en äldre händelse som skedde precis när jag kommit till Australien. Jag landade i Australien på kvällen den 24 januari och kom till Sydney den 25e. Väl där väntade ett mail i min maillista från min proessor. Jag fick mitt jobb i Sydney via en telefonintervju och jag hade aldrig tidigare träffat eller ens sett min professor. Han hade dock, av en händelse sprungit på min svenska professor under en konferens i Kina bara några dagar efter det att jag sökt det jobb som jag senare fick i Australien. Jag måste säga att jag tror att samtalet under den där konferensen mellan Arne (min svenska professor) och Roland (min australiensiska professor) spelade stor roll för att jag skulle bli erbjuden det jobb som jag numer arbetar med. Nog om det, i mailet stod det att Roland ville bjuda hem mig till sig och sin fru den 26e januari, eftersom detta är Australia day.

Så jet laggad och väldigt trött beger jag mig iväg till Rolands hus. Jag har ännu inte förstått att Australiensiska regn inte är att leka med. Så inte ont anande traskar jag iväg. Det finns ingen tanke på att ta buss eller taxi, eftersom dessa tankar aldrig ens existerar inne i mitt huvud. Det är bara gå som gäller. Halvvägs börjar det regna, två sekunder senare är det som om jag står i en dusch. Eftersom det bara är vatten tänker jag att det nog snart torkar. Det gör det inte, eftersom hällregnet fortsätter och bara blir värre. När min professor öppnar dörren möts han av sin nya anställda svenska post doc, som är totalt jetlaggad och fullständigt plaskvåt  men som ändå ser underligt lycklig ut.

"Oj, du är våt, jag gissar att det regnar" säger han.

"Ja, det är ingen fara, det torkar, det är bara vatten, jag behöver bara inte sätta mig på en stund", är mitt geniala svar. Gud, vad hade jag tänkt mig? Att jag skulle stå blickstilla och bara vänta i någon timme på att jag skulle bli torr. Jag är helt koko ibland. Det hela slutar med jag sitter i deras soffa i badrock och sådana där slipin tofflor som de har på hotell. Det var nog inte så, varken han eller jag, tänkt oss vårt första möte.

Jag skrev ett inlägg i lördags, men då försvann mitt inlägg ut i tomma intet. Det gjorde mig sur, vilket i sin tur ledde till att jag demonstrativt inte orkade skriva om inlägget, trots att det var högst intressant - tro mig.

Mitt inlägg handlade främst om min nya frisyr. Jag klippte mig nämligen i lördags hos min frisör som heter Chloe. Hon är helt fantastiskt bra. Dessutom tror jag att hon nog gillar att klippa mig, främst eftersom jag är så extremt låttövertalad till att inhandla dyra hårprodukter. Bland annat har jag införskaffat en hårtork för 900 kronor, den har en enorm kraft, kan ha den som ett litet element. Iaf, i lördags klippte jag mig igen. Som alltid berättar jag om min önskan att ha ett hårsvall. FÖrutom att Chloe är bra på att klippa frisyrer kommer hon alltid ihåg hur hon tidigare klippt mig och vad vi pratat om(dessutom kommer hon ihåg att jag köpte den dyra hårtorken, så hon pratar även om den). Här måste jag berätta att jag tror att hon skriver ner vad alla kunder pratar om och vad hon klipper för frisyrer. Skitsmart, alla borde göra det. Jag tror detta eftersom jag en gång såg en lapp med bland annat mitt eget namn som hon snabbt la bort när hon såg att jag sneglade på den. Tillbaka till min hårklippning. Jag sa även att om hon hade någon rolig ide så fick hon gärna prova den. När hon klippt till det mesta av håret, blåst till det och som bäst höll på att fixa till min lugg fick hon en ide. Vad sägs om att jag rakar ena sidan för att förlänga linjen av luggen. Självklart blev jag jätteexalterad och mer eller mindre klappade händerna där jag hoppade uppochner i frisörstolen samtidigt som rakapparaten kom fram. Hon rakade av en bit över örat och blåste till det så det såg fantastiskt bra ut. Men säg den lycka som håller i sig. Mitt hår håller sig inte alltid som man vill. Det ser inte lika bra ut när jag är ansvarig för blåsningen av håret. Oberoende av att jag har en väldigt dyr hårfön med tillhörande nyinköpt (dyr) hårborste. jag ser mer lite tokig ut. Det är ju svårt att förklara hur tokig jag ser ut, men med tanke av de reaktioner jag fick från mina lab.kollegor så kan man kanske förstå.

Bernie (läkaren med massa piller):

"Maria, kan du inte gå tillbaka och kräva pengarna tillbaka för klippningen?"

Xia Suo (RA)

"Har du klippt dig själv?"

Katie (Rolands Personal assistent)

"Vad hände?"

Neil (annan post doc)

" Jag såg att du klippt dig, men jag vågade inte säga något..."

Well, som ni förstår så känns det inte som de positiva reaktionerna haglar över mig. Dock är det konstiga att ju mer tiden går, desto mer gillar jag frisyren. Detta trots att jag ser att jag ser jätterolig ut från min högra sida. Jag kommer kanske inte kräva att håret ska rakas även nästa klippning, men det är kul så länge det varar och det är ju bara hår, det växer ut igen.